NIKLAS MALM

Hösten 1749 flyttade handelsmannasonen Niklas Malm från Nykarleby till Jakobstad där han tog tjänst hos sin svärfar rådmannen och handlanden Matts Nyman, en inte ovanlig början på en framgångsrik karriär i den tidens samhälle för en man med framåtanda. Till Niklas uppgifter hörde att resa till marknaderna för att göra affärer med bönderna, och han seglade också som kapten på svärfaderns fartyg. Han inledde så småningom en verksamhet som självständig handelsman, men hans och Matts Nymans affärer förblev samtidigt sammanflätade med varandra. Ett vinnande österbottnisk koncept vid den här tiden var att låta bygga fartyg som lastades med tjära. Fartyg och last såldes i Stockholm. Tjäran var en skrymmande vara och krävde fartyg med stor lastkapacitet samtidigt som seglatserna till Stockholm ställde höga krav på deras sjöduglighet. Det här gjorde att det uppstod ett gediget kunnande i fartygsbygge i landskapet som kronan utnyttjade genom att anlägga varv i Österbotten och genom att ta ut skeppstimmermän i Pedersöre och Kronoby i stället för soldater. Med början på 1750-talet lät Niklas bygga fartyg i egen regi eller tillsammans med andra, fartyg som oftast bytte ägare i huvudstaden efter sin jungfrutur.

Niklas Malm gjorde affärer med regionens produkter tjära, beck och sågvaror samt ägnade sig åt införsel av varor – salt, spannmål, järn, tyger och tobak m. m. – som han sålde i sin handelsbod (kramhandel). Han köpte varorna i Stockholm av grosshandlaren Petter Sutthoff

Också efter att det bottniska stapeltvånget upphävts år 1766 var Stockholm en viktig avsättningsort för den österbottniska tjäran samtidigt som den stora världen öppnade sig för redarna kring Bottniska viken då de fick möjlighet att sända sina fartyg genom Öresund. Det var med tanke på haverier, som inte var sällsynta, klokt att sprida riskerna och i den nybyggda ”spanienfararen” Villa Novaägde Malm inte mer än en sextondedel. Fregatten seglade ut 1771 och återkom lastad med framförallt salt. Niklas Malm var delägare också i fregatten Concordia(byggd 1782) som på 1780-talet på en berömd resa seglade ända till Batavia (nuv. Jakarta).

Niklas Malm hade framgång och blev en förmögen man. Han var sannolikt den rikaste i staden då han dog våren 1785. En del av inkomsterna kom från den tobaksfabrik som inledde sin verksamhet i Jakobstad med Malm som en av grundarna. Han fick också ett betydande arv efter sin svärfar.

Niklas Malm fick en rad förtroendeuppdrag i Jakobstad, blev rådman och chef för infanteriet vid stadens borgargarde. Han dog ”med pengar, gård och anseende”, skriver Oscar Nikula. Han förde ett anspråkslöst liv i sin stadsgård, nummer 73 vid Västerlånggatan, och silvret var det mest värdefulla i hemmet. Han placerade således som traditionen bjöd en del av sin förmögenhet i silverföremål. Maria Malm fortsatte som änka att driva handelshuset fram till sekelskiftet 1800. Hon skall ha styrt hela släkten som en kejsarinna.